Sarahs Nyckel

Inlägg från i november 2011.

Titel: Sarahs Nyckel
Författare: Tatiana de Rosnay
Förlag: Bazar förlag
Utgiven: 201102
Sidor: 388

Det var några dagar sedan jag läste ut en bok nu. Kan bero på många saker, att jag var sjuk och därför inte orkade koncentrera mig på något och att jag läser två böcker samtidigt.

Men framför allt att denna boken var så seg i början. Fruktansvärt seg, jag ville inte alls läsa en bok med två två historier och jag hade inte alls ork att läsa långa kapitel i kursiveradtext. Det tog mig en vecka att ta mig igenom de första hundrasextio sidorna. Men sen. Ja sen var jag uppe hala natten och läste ut den. Jag kunde inte lägga i från mig den utan att ha läst ut den. Jag var helt fast. nu är jag helt slut. Men det var inte fören de tog bort det splittrade fokuset och ägnade sig åt att bara berätta en historia som boken blev bra.

ehh… okej, jag kanske ska tala om för er vad boken handlar om så ni fattar. Fast det är så tråkigt så jag lånar lite…

Paris 1942. Sarah, en 10-årig judisk flicka, gömmer sin yngre bror i garderoben strax innan familjen brutalt arresteras av den franska polisen i den beryktade hopsamlingen av judiska familjer VeldHiv. Hon låser garderobsdörren och stoppar nyckeln i fickan, övertygad om att hon ska komma tillbaka om några timmar. Men timmarna blir till dygn och Sarahs desperation växer.

Paris 2002. inför 60-årsdagen av VeldHiv, ombeds Julia Jarmond att skriva en artikel om denna svarta dag i Frankrikes historia. Under sitt sökande efter uppgifter snubblar hon över Sarahs nedtystade familjehistoria. Julia känner sig manad att skriva om flickans öde, och under sina efterforskningar av det förflutna börjar hon ifrågasätta sitt eget liv.

Så ska jag säga att ni ska läsa den eller ska ni strunta i de. Jag tycker ni kan ge den ett försök ni kanske älskar det här dubbelhistoriandet som jag inte alls gillar. Den har länge varit högt upp på adlibristopplista och så bra är den inte. De är helt okej. andra världskriget i Frankrike har jag inte läst så mycket om så det var ju också intressant..

Den här boken är vid närmare eftertanke en typisk trea. Helt okej att läsa men inget som har förändrat mig eller som jag kommer bära med mig. Det är inte heller en bok som jag kommer försöka få mina vänner att läsa, den kan de få upptäcka själva. så bra var den inte.

  1. No trackbacks yet.

Lämna en kommentar