Konsten att tala med en änkling
Jonathan Tropper
Gilla Böcker
317 sidor
Nu var det ju några dagar sedan jag läste ut den men jag har inte hunnit sätta mig och skriva om den.
När Dougs fru Hailey omkommer i en flygplansolycka blir Doug änkling. Han hanterar det… kanske inte så bra. Ensam i lägenheten dricker han alldeles för mycket, skjuter kaniner i trädgården och ja.. struntar i hela sitt liv, hela världen. Han skriver krönikorna Konsten att tala med en änkling i en tidning och begraver helt sina författardrömmar.
Sen finns det lite styvson, Haileys exman, tvillingsyster och övrig familj till Doug, någon sexpartner, någon eller några vänner. Alla har en stor soppa av problem och allting kokas ihop till en stor gröt.
Det låter som jag inte alls tycker om boken. Seriöst så vet jag inte vad jag tycker. Varannan sida älskar jag, varannan sida hatar jag. Dougs betraktelser av verkligheten är ibland så klockrena att jag undrar när jag läste något så bra senast. Men så kommer det här gnatet, alkoholen, jag är ingenting utan henne, jag kommer aldrig komma vidare, jag kan inte, jag har inget att leva för och jag bara orkar inte. Jag fattar, han är ledsen, det är hemskt, han är ung, han är änkling. Han är som en man med förkylning. Det finns inget inget annat än han och hans sorg.
Ja jag vet det är det som är grejen men ändå. Kan han inte få vara så där klockrent smart istället för irriterande deppig?
Det konstiga är att jag faktiskt tycker om den. Om jag skulle sätta betyg så skulle den få 3/5 vilket är helt okej och jag tycker att man kan läsa den. Absolut. Den är lättläst och i många stunder trevlig.