Posts Tagged ‘ roman ’

Som en allvarlig Liftarens guide med en riktigt stor glimt i ögat

Jag borde verkligen skriva en ordentlig recension på denna fantastiska lilla juvel till bok. Ja, jag råkar vara kär i den och ja det jag skriver kommer vara översvallande positiva ord.
image

Kafka på stranden
Haruki Murakami
528 sidor

Jag läser att kritiker säger detta är ”Murakamis konstigaste men också bästa roman.” Bästa kan jag nog hålla med om men konstigaste vet jag inte.

Kafka på stranden är speciell, så kan man kanske säga. Vi möte femton årigar Kafka Tamura som rymmer hemifrån för att undkomma en profetia som har jagat honom hela livet. Han har tränat och gjort allt för att lära sig vara stark och klara sig. Han vill aldrig återvända. Samtidigt som Kafka rymmer följer vi Nakata. En åldrad man som efter en olycka som barn under andra världskriget inte är så begåvad. I allafall inte med vad som i samhället räknas som begåvning, han kan inte lära sig läsa eller skriva, han förstår inte abstrakta tankar men han kan tala med katter.

Så händer det så klart en hel massa saker. Det regnar makrill från himlen, människor pratar med katter, stenar kan öppna en port till andra världar. Mystiska människor dyker upp, som Johnnie Walker och överste Sanders, är de ens människor eller bara ett konceptuellt objekt ? Det är kärlek, vänskap, drömmar och en hel del existentiella frågor, som vanligt i Murakamis böcker.

Ja, det händer massa märkligt och historien är kanske ganska vrickad men inte mycket mer vrickad än Harry Potter. Vad Murakami lyckas med som kanske få den att kännas mer konstig är att allt känns så himla verklig, det känns inte det minsta främmande att det regnar makrill en helt vanlig efter middag. Murakamis konst  är att han kan skriva så det mest konstiga inte verkar vara det mesta konstigt.

Flera gånger när jag läste tänkte jag på Liftarens Guide, jag tänkte att det här var den seriösa liftaren, en bok som är lika galen fast ändå inte tappar tråden. Särskilt kapitlen med Nakata bara älskar jag, hans sätt att se på världen är bara helt fantastiskt, jag vill ha honom.

Jag säger det igen, läs den, det är en upplevelse.

Jag har säkert missat en hel massa saker som jag borde tagit upp och jag skulle säkert kunna sitta här och skriva hela natten men batteriet börjar ta slut i datorn och jag orkar inte hämta sladden.

Min svägerska Carine har läst farmaci men vill helst att man säger medicin, hon är alltså farmaceut men vill helst att man säger apotekare, hon har alltså ett apotek men vill helst att man säger offecin.

Titel: En dag till skänks
Författare: Anna Gavalda
Förlag: Albert Bonniers
Utgiven: 201008
Sidor: 152

”Jag hade inte ens hunnit sätta mig, utan hade ena skinkan i luften och handen på bildörren, när min svägerska gick till attack:
– Men herregud… Hörde du inte när vi tutade? Vi har ju stått här i tio minuter!
– Hej, svarar jag.

Min bror hade vänt sig om. En liten blinkning.
-Allt väl, snygging?
-Jadå.
-Vill du jag lägger dina grejer i bagageutrymmet?
-Nej tack. Jag har bara den här lilla väskan och sen min klänning… Jag lägger den på hyllan där bak.
– Är det där din klänning? Rynkar hon på ögonbrynen och pekar på den hoprullade tygtrasan i mitt knä.
– Ja.
– Vad…vad är det för någonting?
– En sari.
– Där ser man.
– Nej, det ser man inte än, påpekade jag snällt för henne, det ser du först när jag sätter den på mig.
En liten grimas.”

Så börjar den, den lilla romanen av den fantastiska Anna Gavalda. En dag till skänks. Att plocka den ur bokhyllan är som att ta sin favoritpralin ur chokladasken, chockladen smälter i munnen och man vill bara ha mer när man upptäcker att den är slut. Så letar man i asken och inser att det inte finns någon mer. Nästa bit man tar smakar inte lika bra som den brukar för man minns fortfarande den förra.

En dag till skänks handlar om tre syskon som rymmer från ett bröllop och åker för att hälsa på sin lillebror som jobbar som guide på ett slott. Under en dag får de tillbaka gemenskapen och känslan av det bekymmersfria liv de haft som barn.

Den är liten, knappt en pocket och bara cirka hundrafemio sidor med den stora texten undrar jag om den närstan borde klassas som novell. Men egentligen, vem bryr sig? Det är kanske just det nätta formatet som gör att man slås så mycket av den stora berättelse som vila inuti. En dag till skänks är skriven i ett direkt språk och när jag öppnat den kan jag inte lägga den ifrån mig. Det är ett rappt språk med mycket dialog, och det är hur bra som helst, inte för att jag förväntar mig något annat av Gavalda. Hennes porträtt träffar helt rätt och det finns ingen som kan skildra vardagen som Gavalda. Anna. Gavalda. En dag till skänks har samma nerv som man kan finna i många av hennes noveller i Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans.

Enda sedan jag för flera år sedan läste Tillsammans är man mindre ensam har jag varit fast i Gavaldaland och jag vill verkligen rekommendera henne. Om ni inte redan har gissat det ligger Anna Gavalda högt på min topplista. Har ni inte redan läst henne, gör det!

Det är något visst med Frankrike, något som träffar mitt hjärta och kittlar på¨precis rätt ställe. Jag borde åka till Paris, helst nu.

Ser nu att Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans (vansinnigt lång titel..) finns för bara 34 kronor på adlibris, det är ett hett tips!

Favoriter 2011 – En Dåre Fri


Titel: En dåre fri
Författare: Beate Grimsrud
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: 201105
Sidor: 477

Den bok som berörde mig mest under tvåtusenelva var helt klart En Dåre Fri av Beate Grimsrud. Jag minns att när jag hade läst ut den ville jag bara tala om för alla i hela världen hur fantastisk denna bok var och att alla alla alla var tvugna att läsa den direkt. Helst nu. Jag köpte den till och med till vänner.

Det var egentligen bara en ren slump att jag köpte boken, adlibris hade något erbjudande, ta fyra betala för tre eller fyra för 149:- eller något liknande. Jag hade tre böcker och behövde en till, jag tog en dåre fri och tänkte att den kommer nog ligga i hyllan. Så fel man kan ha ibland.

En dåre fri handlar om Eli, men också om Espen, Emil och Erik senare även om Prins Eugen. De bor med Eli i hennes lägenhet där hennes terapeut ibland kommer och hälsar på. Vi får följa Eli genom hennes liv, vara med när Espen för första gången tar över hennes kropp och följa med på shoppingturer med Prins Eugen. Eli lider av svåra psykoser, Espen, Emil, Erik och Prins Eugen lever som röster i hennes huvud och ibland tar de över hennes kropp och hon blir dom. Eli är mycket kreativ, under sina bättre stunder skriver hon prisade böcker och filmer. Andra stunder ligger hon inlagd på mottagningen.

Nu försöker jag minnnas, det är inte så att jag har glömt den, absolut inte, men det var över att halvlår sedan jag la den i från mig. Jag minns att jag var väldigt fascinerad av språket hur Grimsrud kunde berätta så levande, som hon själv upplevt det. Jag har aldrig tidigar stött på en bok som beskriver psykoser så levande. När väggarna faller in i Elis sovrum drar jag täcket hårdare om mig för att skydda mig mot väggarna. När Eli ser golvet luta håller jag i mig för att inte kana iväg.
Jag slåss fortfarande med frågorna i huvudet, är den självbiografisk? Hur kan hon annars skriva så, hur kan en människa beskriva något så levande utan att själv ha upplevt det. Jag vet inte, hur som helst gör hon det fantastiskt bra, är delar av det självbiografiskt så lyfter jag på hatten. Det är inte många som kan skriva med det språket om de har upplev det.

Ja, jag är imponerad, och jag kommer antagligen läsa den igen om något år. Jag kommer fortsätta rekommendera den till mina vänner och jag kommer hålla fast vid att den har ett fantastiskt språk.

Benrangel

Titel: Benrangel
Författare: Stephen King
Förlag: Bra Böcker
Utgiven: 200105
Sidor: 492

Det här är den andra King jag har läst. Jag tror att jag alltid har varit rädd för att det ska vara ”billig” litteratur. Jag är glad att jag spontant köpte Duma Key på ICA i höstas så jag kunde göra mig av med den fördomen. King är kanske inte den bästa författaren i hela världen men han fångar mig. och jag blir rädd. Riktigt jävla rädd. Dock inte lika rädd av Benrangel som av Duma Key men ändå. Den där smygande känslan av obehag finns ändå hela tiden och det är något jag måste ge King en eloge för.

Benrangel handlar om författaren Mike Noonan som efter sin frus död inte längre kan skriva. En gigantisk skrivkramp som yttrar sig i panikångest attacker så fort han närmar sig word. Han börjar drömma mardrömmar och får en ingivelse att flytta in i deras gamla semester hus, Sara  Laughs. Han märker snart att han inte är ensam där. (shit vad klyschigt skrivet..) I den lilla byn möter han även en ung tjej som han bestämmer sig för att hjälpa i en vårdnads tvist där en gammal miljonär försöker ta hennes dotter.

Det är kärlek spöken ångest drömmar vänskap gåtor och det mesta som krävs för en god roman.

Det enda minus är den riktigt dåliga översättningen. Pinsamt hur slarvigt skriven den är.

Nån som har tips om fler bra King? Han har ju skrivit en del så jag vet inte riktigt var jag ska börja.