Archive for the ‘ Citat ’ Category

While her lips talked culture, her heart was planning to invite him to tea

20131110-232033.jpg

Annonser

En mening eller två som fastnar

20131107-225552.jpg

Mitt skrivarhjärta slår volter

Min mångmamma prackade på mig en bok senast jag var där, jag glömde ju självklart att lämna tillbaka En shot till tack som hon  gav mig gången innan. Men men, i morse plockade jag iallafall upp Glasborgen av Jeannette Walls, jag kan inte säga att jag har kommit långt men jag kan säga att jag gillar det jag läser.

Jag kan inte recensera den än, såklart, jag bara måste dela med mig av detta citatet.

Pappa var så säker att ett uppbåd av FBI-agenter var oss i hälarna att han rökte sina filterlösa cigaretter från fel ände. På det viset eldade han upp märket, förklarade han, och om människor som försökte spåra oss letade i askkoppen, skulle de finna oidentifierbara fimpar istället för Pall Mall som kunde härledas till honom.

 

Mitt skrivarhjärta slår dubbla slag.

 

Till min vägg tack

Tack snälla.

Det är bara för de som ger upp som döden blir livshotande

image

Kapitulera omedelbart eller dö.
Sanne Tävling
240 sidor

Den är slut. Jag är besviken, trodde den skulle vara fantastisk, den var okej. I början var den lovande sen dalade den.

image

image

Det är märkligt. Folk som jag brukar ha samma smak som älskar den och jag trodde verkligen den skulle bli min nya bibel. Kanske var det just därför, jag trodde för mycket, som jag blev så besviken.

”Kärlek verkar vara en lurig sjukdom. Man tror att man är helt frisk, bara lite pirrig liksom. Och sen bara kaboscha!”

image

Det borde finnas regler
Lina Arvisdsson
Roman 13+
Danskt band
320 sidor
ISBN: 978-91-86634-18-6

Vad gör man med livet om man bor i en håla? In the middle of nowhere. Om man är fjorton år och allt man drömmer om är att få börja på det där gymnasiet, träffa kärleken eller iallafall få ligga. Men framför allt och viktigast av allt, komma bort.

Mia heter egentligen Maria men det får man absolut inte säga. Hon är fjorton. Inte barn. Inte vuxen. Hon har fått mens (som förövrigt är guds straff till kvinnan)men inga bröst.  Hon har något svart i sig ibland. Hon vill hångla, gärna med någon som är tusen procent för hundra procent säger man om allt och det är bara okej.

Mia har Mirjam. Dom har kännt varandra forever och kommer alltid vara dom. Mirjam är den snygga, eller är hon den söta den vackra. Mirjam blir kär i Per. Per är gubbe, typ 40 och peddo, tycker Mia och Karl. Karl är Mias och Mirjams andra bästa vän. Han är pluggisen. Nörden. Inte som dom. Han tillbringar helgen med att läsa tjocka böcker om fysik eller något annat svårt.

Så träffar Mia han. Han med stort H. Han med hatten, hängslen, egen lägenhet och som spelar i band. Det är kärlek och inte bara hångel på fyllan. Men hur gör man när det inte finns några regler.

Ja, vad ska jag säga.. Det borde finnas regler kröp in under huden. Den flöt runt i mitt blodomlopp och jag tänkte att jag borde haft Mia när jag var fjorton. Jag borde haft någon som tänkte som jag och det gör hon. Jag skrattar och gråter när jag läser hennes reflektioner om världen. Livet. Kärleken. Lina Arvidsson har verkligen lyckats med att hitta det där språket, hon träffar precis rätt, precis hela tiden.  Hon blandar svenska med engelska meningar och får verkligen till den där tonårsdialekten. Den följer med i hela boken, inte bara i dialoger. På tal om dialoger är Det borde finnas regler ett skolexempel på välskriven dialog.

Det finns stycken i boken som kan vara något av det vackraste jag läst. Rader jag läser och får rysningar av.

”Allt tjaffs om att man minns ögon färg och sånt, att man kommer ihåg allt han säger. Det är så. Fast ändå inte.
Mest av allt minns man något helt annat, som man sen kopplar samman med den här människa. Nått med hur han luktar. Och hur han rör på huvudet när han skrattar. Det känns som om man har sett honom förut. Eller åtminstone velat se honom. Att det var meningen. Att man bara vill stå kvar. Men det tänker man inte heller på.Vad tänker man på? Ingen aning. Jag tänker kanske ingenting alls. Jag tror så här: man  tänker ingenting alls. Allt bara händer. Och det är det bästa man varit med om. Det är allt. Och att man bara vet.” s.121

Om jag ska säga något som jag saknade så kanske lite action. Jag vet inte men jag skulle vilja att den ledde någonstans. Nu är det en väldigt vacker skildring av vänskap kärlek tonår och den håller absolut. Kanke är den lite spretig kanske skulle jag vilja att trådarna bands ihop i ett avgörande. Kanske vill jag ha ett vattenfall. Nu flyter den mest på och mynnar ut.

Jag får verkligen tacka gilla böcker för att de skickade Det borde finnas regler till mig. Bara att få ett recensions ex gjorde mig glad. Att det sen visade sig vara en bok jag verkligen kommer bära med mig är ju bara ett hur stort plus som helst.

Behöver jag säga att jag rekommenderar den. Till alla. Klicka hem från adlibris eller bokus.

Just det, Lina har en blogg också. Den kommer iallafall jag kika upp.

Rubriken är tagen från sidan 135.

I min källare bor vintern

image

Titel: I tunga vintrars mage
Författare: Andrea Lundgren
Förlag: Natur och kultur
Utgiven: 201001
Sidor: 219

I natt läste jag ut I tunga vintrars mage av Andrea Lungren. Jag förstår inte varför jag väntade så länge med den. Jag kände ju redan när jag möte Andrea att det var något speciellt med henne, att hon hade ett språk som hade något. Det.

I tunga vintrars mage handlar om Riga. Pojken Riga, inte staden. När Riga är fyra år försvinner hans mamma. Han springer ut i den djupa snön och letar efter henne, väntar, men hon kommer aldrig tillbaka. När Riga är nitton år dör hans pappa och med honom försvinner också sanningen om vad som hände hans mamma. Nu är han ensam. Övergiven. Så träffar han Charlie, en rödhårig tjej med en sprudlande och stor personlighet. Hon är rastlös spontan och vild. Han är kär- Hon ska väl aldrig lämna honom. Det är en berättelse om ensamhet, kärlek och rädslan den fruktansvärda rädslan för att bli övergiven, lämnad. Igen.

Det här är Andrea Lundgrens debutroman och jag vet att hon inte var särskilt gammal när hon skrev den, strax över tjugo kanske. När jag läser förundras jag över hur hon med fast hand guidar oss igenom barndomen. Snöhajar, monsternallar kotttigrar. Det är så levande och ändå är språket så enkelt, så direkt och rakt. Kanske är det ljust därför för att hon inte svävar i väg i onödiga detaljer som det hon visar blir så tydligt. När jag läser om Riga som liten tänker jag på vad en väldigt klok pojke en gång sa till mig. ”Även små barn kan bli ledsna när de förlorar någon de älskar.Och nu menar jag inte Aj jag har slagit mig ledsen utan ledsen på djupet för att man saknar någon.”

Jag tittar på molnen som är vita uppe på himlen.
– De åker i flera hundra kilometer i timmen, säger Daniel. Det har pappa sagt.
Jag vet att Daniel har fel för jag ser att jag skulle kunna springa om de där molnen hur lätt som helst. Men det är Daniels pappa som har sagt det och då säger man inte emot. Det vet jag utan att fråga.

Även nästanvuxenångesten beskrivs så det känns, kärleken och vänskapen och rädslan för att bli lämnad att hon ska tycka att jag är tråkig att saker inte räcker till och vad ska man göra av livet egentligen. Så himla bra. Jag vill inte att den ska vara slut. Jag vill fortsätta, ha mer och många gånger vill jag bara hålla Rigas hand.

Så nu går ni in här och klickar hem den för den är med på bokrean och finns för ett pinsamt lågt pris.