Posts Tagged ‘ kärlek ’

I min källare bor vintern

image

Titel: I tunga vintrars mage
Författare: Andrea Lundgren
Förlag: Natur och kultur
Utgiven: 201001
Sidor: 219

I natt läste jag ut I tunga vintrars mage av Andrea Lungren. Jag förstår inte varför jag väntade så länge med den. Jag kände ju redan när jag möte Andrea att det var något speciellt med henne, att hon hade ett språk som hade något. Det.

I tunga vintrars mage handlar om Riga. Pojken Riga, inte staden. När Riga är fyra år försvinner hans mamma. Han springer ut i den djupa snön och letar efter henne, väntar, men hon kommer aldrig tillbaka. När Riga är nitton år dör hans pappa och med honom försvinner också sanningen om vad som hände hans mamma. Nu är han ensam. Övergiven. Så träffar han Charlie, en rödhårig tjej med en sprudlande och stor personlighet. Hon är rastlös spontan och vild. Han är kär- Hon ska väl aldrig lämna honom. Det är en berättelse om ensamhet, kärlek och rädslan den fruktansvärda rädslan för att bli övergiven, lämnad. Igen.

Det här är Andrea Lundgrens debutroman och jag vet att hon inte var särskilt gammal när hon skrev den, strax över tjugo kanske. När jag läser förundras jag över hur hon med fast hand guidar oss igenom barndomen. Snöhajar, monsternallar kotttigrar. Det är så levande och ändå är språket så enkelt, så direkt och rakt. Kanske är det ljust därför för att hon inte svävar i väg i onödiga detaljer som det hon visar blir så tydligt. När jag läser om Riga som liten tänker jag på vad en väldigt klok pojke en gång sa till mig. ”Även små barn kan bli ledsna när de förlorar någon de älskar.Och nu menar jag inte Aj jag har slagit mig ledsen utan ledsen på djupet för att man saknar någon.”

Jag tittar på molnen som är vita uppe på himlen.
– De åker i flera hundra kilometer i timmen, säger Daniel. Det har pappa sagt.
Jag vet att Daniel har fel för jag ser att jag skulle kunna springa om de där molnen hur lätt som helst. Men det är Daniels pappa som har sagt det och då säger man inte emot. Det vet jag utan att fråga.

Även nästanvuxenångesten beskrivs så det känns, kärleken och vänskapen och rädslan för att bli lämnad att hon ska tycka att jag är tråkig att saker inte räcker till och vad ska man göra av livet egentligen. Så himla bra. Jag vill inte att den ska vara slut. Jag vill fortsätta, ha mer och många gånger vill jag bara hålla Rigas hand.

Så nu går ni in här och klickar hem den för den är med på bokrean och finns för ett pinsamt lågt pris.

I det förflutna – Kate Morton

image

Titel: I det förflutna
Författare: Kate Morton
Förlag: Bokförlaget forum
Utgiven: 201103
Sidor: 555

Så… nu är den uppäten och klar. Ja för så blev det, jag har kämpat med den i några veckor, kom aldrig in i den. Inte för att den var dålig utan för att jag hade huvudet i andra tankar, var för trött eller helt enkelt inte hade tid. Men idag plockade jag upp den direkt när jag vaknade och sen har jag läst alla ledig tid under dagen och vände precis sista sidan.. Tidigare idag kunde jag inte släppa boken och fick därför springa till pojkvännen för att inte bli allt för sen. För varje steg jag tog kände jag Midlerhurst glida bort och verkligheten komma tillbaka. Ja så inne i historien var jag..

Ja, idag fastnade jag sögs in men det tog närstan 350 sidor innan historien blev så gripande bitarna sakta sakta började falla på plats. Edie Burchill är en trettioåring med ja.. ett ganska knepigt förhållande till sin mamma, trots att det är nästan ett halvår sedan hon separerade med sin kille och nu frenetiskt letar efter lägenhet så har hon ännu inte berättat för sin familj att hon är singel. Edie jobbar på ett litet förlag i Notthing Hill och har sedan hon var liten älskat boken, The Mud Man. En dag får hennes mamma ett femtio år försenat brev och bryter ihop i tårar. Edie får veta ett hennes mamma under kriget skickades från London ut på landet och fick bo i ett slott med tre systrar och deras far, författaren till The Mud Man. Då hennes mamma inte vill prata mer om saken börjar Edie själv nysta i vad som hände på slottet.

I det förflutna är en stark historia, nästan som en saga om kärlek, familjeband och hur saker kan visa sig bli så fel.. Den är vacker så himla vacker och jag älskar hur Kate Morton sakta lägger fram historien för mig och hur hon sen långsamt låter bit för bit falla på plats. Jag kan verkligen rekomendera den. Den är riktigt bra.

Men jag vill minnas att den glömda trädgården var lite enklare att komma in i. Att jag fastnade i den lite tidigare, men det kan ju också berott på att det var sommar och jag mest låg i en solstol och läste hela tiden.

“…you feel a little bit lost right now about what to do with your life, a bit rudderless and oarless and aimless but that’s okay that’s alright because we’re all meant to be like that at twenty-four.”

Emma: ”Whatever happens tomorrow, we had today. I’ll always remember it.”

“What are you going to do with your life?” In one way or another it seemed that people had been asking her this forever; teachers, her parents, friends at three in the morning, but the question had never seemed this pressing and still she was no nearer an answer… ”Live each day as if it’s your last’, that was the conventional advice, but really, who had the energy for that? What if it rained or you felt a bit glandy? It just wasn’t practical. Better by far to be good and courageous and bold and to make difference. Not change the world exactly, but the bit around you. Cherish your friends, stay true to your principles, live passionately and fully and well. Experience new things. Love and be loved, if you ever get the chance.”

Emma: ”When we were at University…I had a crush on you.”
Dexter: ”So what happened?”
Emma: ”I got to know you, you cured me of you.”

“And then she frowned, and shook her head, then put her arms around him once more, pressing her face into his shoulder, making a noise that sounded almost like rage.
‘What’s up?’ he asked.
‘Nothing. Oh, nothing. Just…’ She looked up at him. ‘I thought I’d finally got rid of you.’
‘I don’t think you can.’ he said”

Emma: ”I love you, Dexter. I just don’t like you anymore.”

Emma: ”Your wedding invitations are scented?!”
Dexter: ”Lavender.”
Emma: ”No, Dex, money. They smell of money.”

“…you feel a little bit lost right now about what to do with your life, a bit rudderless and oarless and aimless but that’s okay that’s alright because we’re all meant to be like that at twenty-four.”

“In eight years not a day has gone by when she hasn’t thought of him. She misses him and she wants him back. I want my best friend back, she thinks, because without him nothing is good and nothing is right.”

“Em, we’ve known each other five or six years now, but two years properly, as, you know, ‘friends’, which isn’t that long but I think I know a bit about you and I think I know what your problem is. Here it is. I think you’re scared of being happy, Emma. I think you think that the natural way of things is for your life to be grim and grey and dour and to hate your job, hate where you live, not to have success or money or God forbid a boyfriend. In fact, I think I’ll go further and say that I think you actually get a kick out of being disappointed and under-achieving, because it’s easier, isn’t it? Failure and unhappiness is easier because you can make a joke out of it.

Favoriter 2011 – En Dag

Inlägg från augusti 2011

Titel: En dag
Orginal titel: One day
Författare: David Nicholls
Förlag: Printz publishing
Utgiven: 201105
Sidor: 431

Så nu har jag läst ut En dag av David Nicholls. Efter att ha hållt i den många gånger i sommar men tvekat och ställt tillbaka den i affärens hylla blev jag glad när jag fick den av Anna i försenad födelsedags present.Upplägget verkade spännande och alla verkade älska den så, vad skulle jag tycka. Ja… vad skulle jag tycka.

En dag handlar om Emma och Dexter som träffas efter examen och tillbringar ett dygn tillsammans, 15 juli. Detta datum får vi sen följa dom i tjugo år. Men bara den dagen. Jag funderade på om jag själv skulle reda ut detta format och fascineras av Nicholls fantastiska sätt att skriva. Jag känner mig inte borttappade en enda gång trotts att de var ett år sedan förra kapitlet.

Så vad tycker jag? Bitvis var den fantastisk, bitvis var den seg och jobbig, bitvis var jag irriterad men mot sluten var den alldeles underbar. Jag förstår varför den toppar alla listor men jag håller inte med om att de är det bäst jag har läst denna sommar. Den är helt klart mycket läsvärd.

Januari 2012

Tänker jag tillbaka på 2011 så tänker jag på En dag. Den var kanske inte litterärt lika bra som En dåre fri. Men om den hade något oh yehh om jag kommer läsa om den, om jag kommer. Så råkar ju filmen vara den bästa filmen genom alla tider. Just de. Jag älskar en dag.

“What are you going to do with your life?” In one way or another it seemed that people had been asking her this forever; teachers, her parents, friends at three in the morning, but the question had never seemed this pressing and still she was no nearer an answer… ”Live each day as if it’s your last’, that was the conventional advice, but really, who had the energy for that? What if it rained or you felt a bit glandy? It just wasn’t practical. Better by far to be good and courageous and bold and to make difference. Not change the world exactly, but the bit around you. Cherish your friends, stay true to your principles, live passionately and fully and well. Experience new things. Love and be loved, if you ever get the chance.”

Benrangel

Titel: Benrangel
Författare: Stephen King
Förlag: Bra Böcker
Utgiven: 200105
Sidor: 492

Det här är den andra King jag har läst. Jag tror att jag alltid har varit rädd för att det ska vara ”billig” litteratur. Jag är glad att jag spontant köpte Duma Key på ICA i höstas så jag kunde göra mig av med den fördomen. King är kanske inte den bästa författaren i hela världen men han fångar mig. och jag blir rädd. Riktigt jävla rädd. Dock inte lika rädd av Benrangel som av Duma Key men ändå. Den där smygande känslan av obehag finns ändå hela tiden och det är något jag måste ge King en eloge för.

Benrangel handlar om författaren Mike Noonan som efter sin frus död inte längre kan skriva. En gigantisk skrivkramp som yttrar sig i panikångest attacker så fort han närmar sig word. Han börjar drömma mardrömmar och får en ingivelse att flytta in i deras gamla semester hus, Sara  Laughs. Han märker snart att han inte är ensam där. (shit vad klyschigt skrivet..) I den lilla byn möter han även en ung tjej som han bestämmer sig för att hjälpa i en vårdnads tvist där en gammal miljonär försöker ta hennes dotter.

Det är kärlek spöken ångest drömmar vänskap gåtor och det mesta som krävs för en god roman.

Det enda minus är den riktigt dåliga översättningen. Pinsamt hur slarvigt skriven den är.

Nån som har tips om fler bra King? Han har ju skrivit en del så jag vet inte riktigt var jag ska börja.