Archive for the ‘ Recensioner ’ Category

Och där läste jag ut den

Boken är utläst! 5 dagar istället för månader. Läsande är ju något av det mest avkopplande som finns. När man kan!

Så vad tyckte jag då? Besökaren av Lee Child.
Det är inte något jag vanligtvis skulle välja att läsa men perfekt för att komma igång igen. Jag har lyssnat på de tre tidigare böckerna i serien om Jack Reacher och denna är… Annorlunda. De tidigare har känts lite sega ibland vilket jag inte kände med denna, istället var den kanske lite väl ”tunn” i sina beskrivningar och särskilt i bakgrundshistorian om hans liv som jag gärna hade läst mer om. I de tidigare böckerna har han haft en kvinna som han verkligen har brytt sig om och försök ”rädda”. Det har varit lite tjatigt att han alltid ska hitta någon snygging att ligga med och spela hjälten för samtidigt som jag saknade den glöden i denna boken. Samtidigt är hela boken ett sökande för Reacher om hur han ska göra med sitt liv och vad han vill så jag förstår det.

Ja.. Det är väl ungefär så jag tänker.
Dags att leta i hyllan efter något nytt att sätta tänderna i.

Annonser

Det är bara för de som ger upp som döden blir livshotande

image

Kapitulera omedelbart eller dö.
Sanne Tävling
240 sidor

Den är slut. Jag är besviken, trodde den skulle vara fantastisk, den var okej. I början var den lovande sen dalade den.

image

image

Det är märkligt. Folk som jag brukar ha samma smak som älskar den och jag trodde verkligen den skulle bli min nya bibel. Kanske var det just därför, jag trodde för mycket, som jag blev så besviken.

Som en allvarlig Liftarens guide med en riktigt stor glimt i ögat

Jag borde verkligen skriva en ordentlig recension på denna fantastiska lilla juvel till bok. Ja, jag råkar vara kär i den och ja det jag skriver kommer vara översvallande positiva ord.
image

Kafka på stranden
Haruki Murakami
528 sidor

Jag läser att kritiker säger detta är ”Murakamis konstigaste men också bästa roman.” Bästa kan jag nog hålla med om men konstigaste vet jag inte.

Kafka på stranden är speciell, så kan man kanske säga. Vi möte femton årigar Kafka Tamura som rymmer hemifrån för att undkomma en profetia som har jagat honom hela livet. Han har tränat och gjort allt för att lära sig vara stark och klara sig. Han vill aldrig återvända. Samtidigt som Kafka rymmer följer vi Nakata. En åldrad man som efter en olycka som barn under andra världskriget inte är så begåvad. I allafall inte med vad som i samhället räknas som begåvning, han kan inte lära sig läsa eller skriva, han förstår inte abstrakta tankar men han kan tala med katter.

Så händer det så klart en hel massa saker. Det regnar makrill från himlen, människor pratar med katter, stenar kan öppna en port till andra världar. Mystiska människor dyker upp, som Johnnie Walker och överste Sanders, är de ens människor eller bara ett konceptuellt objekt ? Det är kärlek, vänskap, drömmar och en hel del existentiella frågor, som vanligt i Murakamis böcker.

Ja, det händer massa märkligt och historien är kanske ganska vrickad men inte mycket mer vrickad än Harry Potter. Vad Murakami lyckas med som kanske få den att kännas mer konstig är att allt känns så himla verklig, det känns inte det minsta främmande att det regnar makrill en helt vanlig efter middag. Murakamis konst  är att han kan skriva så det mest konstiga inte verkar vara det mesta konstigt.

Flera gånger när jag läste tänkte jag på Liftarens Guide, jag tänkte att det här var den seriösa liftaren, en bok som är lika galen fast ändå inte tappar tråden. Särskilt kapitlen med Nakata bara älskar jag, hans sätt att se på världen är bara helt fantastiskt, jag vill ha honom.

Jag säger det igen, läs den, det är en upplevelse.

Jag har säkert missat en hel massa saker som jag borde tagit upp och jag skulle säkert kunna sitta här och skriva hela natten men batteriet börjar ta slut i datorn och jag orkar inte hämta sladden.

Kaninhjärta

Kaninhjärta 
Christin Ljungqvist
gilla böcker
+15
273 sidor

För andra gången blev jag superlycklig när jag öppnade brevlådan och såg ett packet med brunt papper och en etikett med texten gilla böcker. Jag var på väg till gymmet och plockade ner paketet i väskan. Väl i omklädningsrummet fick jag vänta på min träningskompis så jag öppnade och började läsa direkt. Det första jag möts av är ett Kentcitat och det går ju direkt in i mitt popparhjärta. Sen läste jag och läste och läste. Lite gympaus, matpaus, duschpaus, sovpaus, jobbpaus, pojkvännshängspaus men annars då läste jag.

Kaninhjärta handlar om tvillingsystrarna Mary och Anne. Dom är ett, har alltid varit ett och tror att de alltid kommer vara ett. Kanske har de båda börjat tröttna lite på att vara en, som att deras föräldrar hade den dåliga smaken att ge dom namn som kan vara ett namn, MaryAnne. Mary och Anne har en medialförmåga. De kan höra och ge röst åt spöken. Under en sommar hamnar de av en slump i en medial grupp som försöker hitta en försvunnen flicka. Det här kommer att förändra mycket. Kanske allt.

Den här boken har både styrkor och svagheter. Jag kan många gånger tycka att karaktärerna Mary och Anne är lite väl överdrivna. Jag får inga riktiga känslor för dem. Mary tycker jag verkligen aldrig om, hon tilltalar inte mig, även om man mår dåligt kan man bete sig bättre. Boken förlorar en hel del på det kan jag tycka för hade jag tyckt om Mary hade jag kanske blivit mer gripen av profetian som Anne får om deras framtid.
Detta gör att jag tycker att historien blir spretig för jag bryr mig inte så mycket om Mary som jag borde.. Ibland undrar jag om man helt har glömt att ställa in focus innan man tryckte av.

Samtidigt är boken bra! Jag nästintill sträckläste den. Den har något. Kent texterna har Christin Ljungqvist vävt in jätte snyggt. Jag har nynnat Kent i flera dagar.

Ett stort stort plus för slutet. Så himla underbart skönt att få lägga ifrån sig en bok med ett leende på läpparna. Tack.

Jag rekommenderar er att läsa för jag tror att det är en bok som passa många och som man kan få ut olika saker av beroende på var man är i livet. och den är bra. Lovar. Dessutom är det en debut. En bra debut.

Tusen tack till gilla böcker!

Konsten att tala med en änkling

Konsten att tala med en änkling
Jonathan Tropper
Gilla Böcker
317 sidor

Nu var det ju några dagar sedan jag läste ut den men jag har inte hunnit sätta mig och skriva om den.

När Dougs fru Hailey omkommer i en flygplansolycka blir Doug änkling. Han hanterar det… kanske inte så bra. Ensam i lägenheten dricker han alldeles för mycket, skjuter kaniner i trädgården och ja.. struntar i hela sitt liv, hela världen. Han skriver krönikorna Konsten att tala med en änkling i en tidning och begraver helt sina författardrömmar.

Sen finns det lite styvson, Haileys exman, tvillingsyster och övrig familj till Doug, någon sexpartner, någon eller några vänner. Alla har en stor soppa av problem och allting kokas ihop till en stor gröt.

Det låter som jag inte alls tycker om boken. Seriöst så vet jag inte vad jag tycker. Varannan sida älskar jag, varannan sida hatar jag. Dougs betraktelser av verkligheten är ibland så klockrena att jag undrar när jag läste något så bra senast. Men så kommer det här gnatet, alkoholen, jag är ingenting utan henne, jag kommer aldrig komma vidare, jag kan inte, jag har inget att leva för och jag bara orkar inte. Jag fattar, han är ledsen, det är hemskt, han är ung, han är änkling. Han är som en man med förkylning. Det finns inget inget annat än han och hans sorg.
Ja jag vet det är det som är grejen men ändå. Kan han inte få vara så  där klockrent smart istället för irriterande deppig?

Det konstiga är att jag faktiskt tycker om den. Om jag skulle sätta betyg så skulle den få 3/5 vilket är helt okej och jag tycker att man kan läsa den. Absolut. Den är lättläst och i många stunder trevlig.

Beautiful dead

Jag vann ju böcker för ett tag sen. Nu har jag läst ut Jonas bok i Beautiful Dead serien. Jag funderar mycket på hur jag ska skriva om den och vad jag ska skriva. Vad tycker jag?

Fyra ungdomar har under ett år dött på Ellerton High. Varför? Darina sörjer sin pojkvän och kommer honom på spåren, jo för de finns, eller finns och finns de är levande döda. De måste ta reda på vad som har hänt dom och varför. Det blir Darinas jobb att hjälpa dom.

Vad tycker jag. Ja. Det är ju inte min typ av bok. Men det var ju just det som gjorde att det var så kul att vinna böckerna. Få en anledning till att vidga mina vyer. Första sidorna plågade jag mig igenom. Språket är så klyschig och naivt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Det blev väl inte bättre men jag vande mig. Den var lättläst och helt okej.Slönt med en bok som man kan läsa på en eftermiddag. Dock alldeles för klyschig för min smak.

Jag är trotts allt väldigt glad att jag vann böckerna och jag kommer läsa andra delen med (jag vann den med). Jag behöver böcker som inte tar någon hjärnkapasitet  utan som man kan läsa helt utan att tänka.

”Det hade varit mycket bättre om du i stället hade knipsat av tummen med, säg, en tång.”

Här ligger jag och blöder
Jenny Jägerfeld
Ungdomsroman
Danskt band
256 sidor
ISBN 978-91-86634-03-2
image

Efter Det måste finnas regler så plockade jag första bästa bok jag hade av gilla böcker  i hyllan. Jag stoppade ner den i handväskan och gick hem till pojkvännen, fram åt natten kröp jag ner i sängen och började läsa. Jag skrattade och jag skrattade högt. Pojken undrade vad det var jag gjorde och så fick jag läsa högt för honom. Dock tror jag inte han riktigt fattade hur kul det var, men det är ju inte bokens fel.

På en skulpturlektion sågar Maja av sig tumspetsen, ungefär en centimeter, när hon gör en hylla. ”En hylla är ingen skulptur.” Säger alla till henne men som med allt annat så går Maja sin egen väg och gör lite som hon vill. Inte nog med att hon har fantomsmärtor i en tumme som inte finns så försvinner hennes mamma. Mamma Jana som alltid har varit lite annorlunda, egen och som altid prioriterar sina böcker först. Jana är borta. Maja börjar leta och upptäcker saker som hon inte alls ville veta, iallafall inte så.

Jag valde just Här ligger jag och blöder till den bästa jag har läst hittills i dag. Den är det. Maja har en fantastisk personlighet och jag skrattar skrattar skrattar åt hennes tankar. Så gråter jag och gråter också. Det är sant. Jag är kanske känslig men den här träffar.  Pang. Rakt in i hjärtat. Sen kan man ju säga att jag med min bakgrund och mina diagnoser gissade väldigt fort vad det var för ”fel” på Jana. Det bär mig emot att säga ”fel” så det borde jag inte göra. Det är inte fel. Det är diagnoser vi är annorlunda. Vad jag egentligen vill säga  är att det var bra beskrivning på hennes symptom då jag såg vad det var direkt.

Känner att jag flyter iväg. Jag vill rekommendera boken hur mycket som helst. till alla. Ungdomsbok eller inte. Läs den!

Har ni den inte så finns den kvar på bokrean på adlibris. Ett litet tips bara.