Posts Tagged ‘ Vad jag pratar om när jag pratar om löpning ’

Vad jag hade köpt på rean om det inte var så att de redan stod i min hylla

Jepp. Jag tänkte tipsa om lite favoriter som är med på rean. Även om inte jag köper dom så kanske ni gör de..

 

Niceville av Kathryn Stockett. Niceville utspelar sig  i den amerikanska södern på sextiotalet. Svarta används som hemhjälp och har inga rättigheter. Skeeter har varit iväg hemifrån och pluggat några år när hon kommer hem inser hon hur illa de svarta blir behandlade. Hon blir vän med hemhjälpen Aibileen och hennes vän Minny. Tillsammans  börjar den farliga och spännande resan med att intervjua dom och skriva boken Niceville tillsammans med dom.

Jag läste denna i slutet av sommaren och ja, den är en av mina favoriter, har du inte läst det så gör det!

 

 

Igelkotten elegans av Murel Barbery.  Igelkotten elegans är berättelsen hur människor lätt kan välja hur folk uppfattar dom. I ett hus jobbar portvakten Renée Michel. Hon spelar rollen som vresig obildad portvakt vars enda intressen är katten och tvsåpor. Egentligen är hennes största intresse kultur och hon är självlärt mycket bildad inom konst musik och litteratur.  I huset bor tolvåriga  Paloma Josse, hon är mycket intelligent och känner sig mycket utanför bland sina jämnåriga och i sin familj. En dag flyttar en man in i huset och Palomas och Renées vägar korsas…

 

 

En dåre fri av Beata Grimsrud. Jag skrev ett inlägg om boken tidigare, ni kan läsa det här. Jag har inte så mycket att tillägga. Det är min favoritbok. Ja jag tror den toppar alla listor. Den för högsta betyg på både story och språk. En välskriven bok med ett intressant innehåll och en gripande historia. Det är inte ofta man hittar en sån.

 

 

 

Vad jag pratar om när jag pratar om löpning av Haruki Murakami. Det är bara så att man måste ha Murakami i sin bokhylla. Den här boken är lite som hans memoarer där han pratar om sitt författarskap i relation till löpning. Ja, det är mycket löpning i den och det gör mig snarare sugen på att ge mig ut och springa än gör mig uttråkad. Murakami är ett måste. Här kan du läsa mer om boken.

 

 

 

Duma key av Stephen King. Edgar Freemantle är med om en svår olycka där han mister en arm, förlorar delvis talet och drabbas av minnesförluster. Hans humör blir allt mer okontrollerbart och tillslut leder det till skilsmässa. Edgar börjar önska att han inte överlevt olyckan. Det är när hans psykolog frågar om det finns något som gör honom glad som han säger, ”jag brukade teckna lite.” I jakten på att må bättre hyr Edgar ett hus, Duma Key, och åker dit för att teckna. Det dröjer inte länge förens det händer mystiska saker på ön. Det var den första King jag läste och jag kommer läsa fler.

 

 

En dag till skänks av Anna Gavalda. Denna lilla boken är bara ett måste. Jag har skrivit mer om den här.

 

 

 

 

 

Mamma minns du mig av Elisbeth Norin. Elisabeth var min lärare på skrivarlinjen under två år och hon är helt enkelt en fantastisk kvinna. Här är hennes skönlitterära bok om Clara vars mamma får Alzheimer.

 

 

 

I tunga vintrars magen av Andrea Lundgren. Denn boken skrev jag om så sent som förra veckan, ni kan läsa det här. Och ni, köp den!

 

 

 

 

Jag borde tipsa om lite deckare och så med men det får bli i ett annat inlägg. Hoppas ni hittade något intressant här.

Haruki Murakami utmaning!

Finns inte många författare som har fastnat så hårt i mitt hjärta som Murakami, jag tror redan jag har hunnit nämna honom några gånger i denna bloggen. Hos bokdivisionen hittade jag Haruki Murakami Reading Challenge.

Utmaningen är inte så svår, att helt enkelt läsa något av Murakami under 2012. Ehh… Det kommer jag göra. Utan tvekan. Så jag är på, är ni?

image

Förra året läste jag Norwegian wood, Vad jag pratar om när jag pratar om löpning och Sputnikälskling.
I år ska jag minst klara av Fågeln som vrider upp världen och Kafka på stranden. Helst fler. Helst alla som finns.

Vad jag pratar om när jag pratar om löpning

Inlägg från oktober 2011

Titel: Vad jag pratar om när jag pratar om löpning
Författare: Haruki Murakami
Förlag: Nordstedts
Utgiven: 201103
Sidor: 217

Nu har jag läst ut Haruki Murakamis memoarer som han själv kallar de. Han skriver som sitt liv som romanförfattare och långdistanslöpare. Det är som att lyssna på en mycket vis man som berättar något intressant så att du aldrig trodde de kunde beskrivas så vackert. Murakami har något i sitt språk som gör att jag blir rofylld. Orden vaggas in bokstav för bokstav. Och jag som hatar att springa drömmer om att snöra på mig skorna och springa. En fot före den andra. Gång på gång på gång. Det är något meditativt över det. Jag önskar jag kunde hitta min sån sysselsättning. De jag trivdes med så och de som gav mig det lugnet.

Jag blir alltid kär i Murakamis böcker och jag tror det beror på att de alltid ger mig något. Både tankar och önskningar men mest av allt är det upplevelsen. Han får mig att se känna höra smaka på ett sätt som inte många författare klara av. Och på lugnet. Murakamis rytm är unik.

Behöver jag säga att ni borde läsa den? Framför allt om ni skriver eller gillar böcker. Eller tränar och gillar sånt. Han beskriver träning så att till och med jag till träna