Glasborgen
Igår läste jag ut Glasborgen av Jeannette Walls. Det kanske har verkat som att jag inte tycker om den med tanke om min önskan om att den skulle ta slut så jag kunde läsa Hello Kitty måste dö. Ja ja. Så är det iallafall inte.
Glasburen var riktigt riktigt bra.
Jag brukar inte läsa självbiografiska böcker längre, gjorde de mycket för några år sedan men nu brukar jag inte orka med alla som ska visa upp sig som offer och sen skrika ut hur starka de är. Taskigt av mig kanske, jag menar inget illa mot dom, jag orkar bara inte läsa om det. Glasburen var annorlunda. För det första målar Jeannette aldrig ut sig eller sin familj som ett offer. För det andra har hon ett underbart originellt lekfullt språk med beskrivningar som är helt fantastiska. Mitt skrivarhjärta slog volter flera gånger.
Jag har funderat över hur jag ska beskriva vad boken handlar om och det är inte helt lätt. Eller jo den handlar om Jeannettes uppväxt…. men sen då, ja… Jag vet inte hur jag ska beskriva hennes föräldrar, de är annorlunda. Riktigt annorlunda. Läs boken den är bra. Bästa självbiografin jag har läst.
Läs den.
Tack Eva!
Bokad 
Vad kul att du gillade den.
Det gjorde jag med!